Växer så det knakar


Äntligen så har vår älskling blivit kvitt förkylningen! :-) men han är vår solstråle för hur snorig han än blev eller hur svårt han hade för att sova så hade han aldrig långt till ett leende, och hans leenden kan smälta vilken istid som helst. Han kan inte sitta upp själv utan lite stöd n och när han ligger på mage så sprattlar han mest med benen. 
Att vara hans mamma är det bästa som hänt mig och jag hoppas att jag kan få förtjäna lika många leenden från bebisen i magen. Jag är så nyfiken på vem det är som gömmer sig därinne. Men är det en liten gosse till så kommer vi få problem!!...  Trodde ni vi hade svårt att komma.överens om killnamn förra gången?? ;-) hehe ajajaj! :-D 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0