Nattliga tankar
Det känns fortfarande så overkligt att jag är mamma. När Azrael kryper upp och ska kramas samtidigt som lillebror sprattlar runt i magen. Att jag har varit så lyckligt lottad till dessa små mirakel som förgyller våra liv. Vad hade vi innan er? Saknad och längtan antagligen.
Det är så härligt att se Azrael växa och lära sig fler och fler ord. Han kan säga titta och tutte (napp). Men förstår fler ord så som puss, mamma, pappa, katt mm. Han vet vart lampan är om man frågar. Han älskar musik, att dansa, vara med på kort och se sin egen spegelbild. Han är vår lilla casanova! :-D
Kommentarer
Trackback
