nylam.blogg.se

Ja som ni läste i mitt förra inlägg så låg vi och väntade på att få åka till operationssalen så fortsätter därifrån.

Kl. 13.30 så kom barnmorskan och sa att vi äntligen kunde rulla upp mot op. Äntligen utbrast jag med ett leende. Misstänker att bebis med visste vad som var på gång för han var som en studsboll inne i magen. Jag fick vänta utanför salen medan Jimmy var och bytte om till gröna sjukhuskläder 😉

Men sen fick jag komma in, stoppa håret i en fin mössa och ta av de superheta nättrosorna. Haha! Jag fick lägga mig på ett smalt bord med armarna ut som på ett krusifix. Fick nål i båda händerna, gummigrej på fingret och kateter, aj!

Sen kom Jimmy in och fick sitta vid mitt huvud. Dags att ligga på sidan och få spinalsprutan. Som jag trodde skulle bli lika illa som epiduralen men oj vad fel jag hade. Kände ingenting. 

Sen kollade de allt eftersom hur bedövad jag var med kallt och nöp mig. Det var lite obehagligt att inte kunna röra mig. Sen hängde de upp skynket så jag inte kunde se nåt och satte igång. Det enda jag kände var hur de bökade och drog i mig. Hela jag drogs runt på bordet när de drog i vad som kändes som mina organ. Vilket det typ var. Jimmy pussade på mig och sa snälla saker hela tiden så jag kände mig ganska lugn trots allt som pågick runt omkring. Jag blev illamående och fick extra syrgas i näsan. Låg mest och tog djupa andetag och blundade. 

Sen så sa läkaren att han snart var ute och lite mer bökande och dragande så hörde man tillslut ett gurglande skrik och hur de sög slem och vatten ur hans mun och hans skrik blev starkare. Då kom det lite tårar. Det var otroligt! En positiv förlossning och upplevelse! 

De visade mig honom och han var så fin! Sen tog de med honom och Jimmy till ett annat rum för att mäta och väga. Kändes som att de var borta i evigheter. Var tom så personalen hos mig undrade vart de tog vägen. Lite läskigt att inte veta om allt var bra eller inte. Men tillslut så kom de tillbaka och fick sitta vid mitt huvud medan de sydde ihop mig. Allt var bra! Jag trodde Jimmy skämtade när han berättade hur lång och hur mycket bebis vägde. Eller som han heter Kit Vilde. Kit föddes i vecka 38+6 och var 55 cm lång och vägde 4375 gram. Whaaaat liksom?! Stor bebis! Tänk om jag hade gått hela graviditeten ut och försökt föda naturligt??!! Han hade ju vägt över 5 kg ju! Ett monster hehe. Gick ju över två veckor med Azrael och han var 54 cm lång och vägde 4525 gram! Ojojoj... Väldigt glad över mitt kejsarsnitt.

Sen rullade de upp oss till uppvaket så jag fick vila och få lite känsel tillbaka. Och jag fick äntligen dricka saft!! Hade ju fastat sen kvällen innan så var rätt törstig. Efter några timmar fick vi rulla till avdelning 14. Skönt att få eget rum att kunna slappna av i. Men tyvärr så var Jimmy tvungen att hämta Azrael hos mormor och sen hem för natten så det var bara jag och Kit. Natten gick väl rätt bra till ca kl. 03 så han började hulka väldigt så jag ringde på barnmorskan som sa att han hade fått upp vatten och att hon skulle byta på han och samtidigt ta tempen. Hon rullade ut honom i ett annat rum. Sen kom hon in och sa att han hade lite feber och andades snabbt så ville att en läkare skulle kolla på han. Visst tänkte jag, säkert ingen fara. Sen kom läkaren in och pratade med mig och berättade att hon misstänkte att Kit kanske kunde ha en infektion i kroppen och att vi skulle åka ner till avdelning 11/Neonatal avdelningen för fler prover. Så jag följde med och de gav han antibiotika och tog blod. Sen vid kl 6 så fick jag rulla upp till 14 igen eftersom jag fortfarande var en patient där. En orolig men väldigt trött mamma som fick sova resten av morgonen själv. Men blev väckt av en barnmorska som frågade om frukost, sen fick jag prova att gå på benen och duscha. Härliga dusch!

Sen så ringde de på mig lite innan lunch och ville ha ner mig för att Kit var kinkig och ville nog ha bröstet. Så bara att rulla ner... Blev kvar resten av dagen och fick även godkänt för att stanna över natten i ett eget rum. 

De fortsatte att ge Kit antibiotika och sondmatade honom. Sen morgonen därpå så fick jag gå upp till 14 för en sista koll av läkaren och bli utskriven. Det gick finemang så nu var inte jag längre en patient och kunde koncentrera mig helt på Kit på avdelning 11. 

De togs tester och det kändes som att man kollade allt som gick! Men igår morse under ronden så berättade läkaren att han tyckte Kit såg jättefin ut och alldeles för frisk för att vara kvar på neonatal avdelningen och att om allt fortsatte att se bra ut så kunde vi nog få åka hem idag! 😀 Så nu ligger vi på rummet och väntar på ronden och läkaren som förhoppningsvis kommer med goda nyheter! 

Skriver mer när vi kommit hem.